Enkelriktat

Idag åt jag min sena frukost på finaste brickan med elefanter.
Jag tycker så mycket om den att jag funderar på att ha den som tavla.
Men allra helst skulle jag vilja ha den som tapet. Som fondvägg i mitt turkosa kök som jag ännu inte har. Eller som bakgrund i min läshörna. Till min röda fåtölj och trearmade golvlampa, som jag inte heller har.
Men åh, jag vill ha!

Kom ihåg att köpa svenska äpplen nu i höst. Röda och fina.
Ät som de är, gör mos av dem, rör ner bitar i salladen eller baka en paj.
Aroma har god balans mellan syrlighet och sötma och är aromrik i smaken
Ingrid-marie har svagt syrlig smak med lätt kryddad arom.

Ett tips för den som inte vill köpa äpplen i affären;
ta på dig äppelknyckarbyxor, klättra upp i grannens träd och fyll byxorna med de finaste av äpplen. Spring sen hem för glatta livet när grannen släpper sin hund efter dig.

Det smattrar på mina fönster. Regnet verkar aldrig ta slut.
Där ute försöker folk undvika att bli blöta. Vissa tar skydd under ett tak, någon fäller upp sin kapuschong medan andra springer förbi med en tidning ovanför huvudet. Få har ett paraply till hands.

Annat är det i Japan. Där bär alla alltid med sig sitt paraply oavsett väder. Nästan alla. För man kan aldrig veta när himlen öppnar sig.
Och utanför de stora varuhusen finns "paraplyautomater" där de blöta paraplyerna får plastomslag så att de blir lättare att bära med sig och inte blöter ner inomhus.

Och när man vandrar i regn, känner sig lite frusen och blöt trots innehav av paraply, kan man stanna till vid någon av de många dryckesautomaterna och köpa en burk med varmt kaffe eller te. Det saknar jag här.

 

Jag önskar att dessa fina somriga burkar var mina.
I dem skulle jag förvarat kaffe, egenblandad müsli och våffelsmet.
Enligt källor fanns de på IKEA, men jag missade dem.
Inte förrän jag tog klivet över tröskeln till en liten stuga på Gotland upptäckte jag dem. Och jag blev kär.

Jag längtar tillbaka till denna strand. Där stenarna ligger vita som snö, nytvättade av havsvattnet som sköljer upp på land.
Där friska vindar lägger håret över ögonen, i munnen och sprider doften av nytjärad båt.

Ett fint tecken på att hösten har kommit är vildvinet. 
Med sina små luftrötter klättrar den på väggar, tak och mark. På allt.
Från mörkt gröna till brinnande röda blad gömmer den både träd och hus.
När solen inte längre orkar visa sig lyser denna fantastiska växt upp de mörkaste kvarter och det känns i hjärtat. Vackraste vackraste vin.
Lys vår väg in i vintermörkret.

Himlen vilar på hustaken. Den annars så spända och välvda blå duken ligger nu tungt över oss i en smutsgrå kulör.
Ljuset fastnar på andra sidan. Luften fastnar i halsen.
Det spelar ingen roll om lampan är tänd eller rullgardinen uppdragen.
Om det är dag eller natt.
Himlen ligger tungt och väntar. Väntar på att sjunka ner mot marken och kväva oss med sitt ogenomträngliga mörker.